eriblo

"Det ända beviset jag kan hitta för att det faktiskt finns intelligenta varelser någonstans ute i universum, är att de inte har kontaktat jorden än"


Jag tycker fler borde fantisera. Det är alldeles för få som vågar fantisera och ännu fler som inte vågar berätta om sina fantasier. Visst, om de är jättepersonliga och kanske en bit knepiga, så kan man ju låta bli om det är viktigt för en att verka normal. Men annars, varför inte berätta mer om sina fantasier? En mycket, mycket nära vän till mig berättade att ofta när hon spanade in någon snygging på stan (nyktert tillstånd) fantiserade hon om hur det skulle vara att möta hans blick, gå mot honom och kyssa honom. Är inte det en underbar fantasi? Den hade kanske inte funkat i verkligheten, men den är fin. Tänk om fler var mer spontana, vågade satsa lite mer. Folk kanske höjer på ögonbrynet, men vad spelar det för roll? Det är ju bara en fantasi...

Jag kan erkänna att den fantasin hon berättade om har jag också ibland. Nu är den rätt harmlös, det värsta som kan hända är att han slår ner dig..  vilket jag tvivlar oerhört starkt på att han gör! Om han har flickvän kanske hon gör det...men annars borde man väl ta det som en komplimang? Om någon hade varit så spontan, tycktt att man var så snygg att den bara måste göra ngt, då är det väl en riktigt bra komplimang? 

Andra fantasier som inte rör sex, inte skadar någon eller får någon att må dåligt, borde inte röra någon ryggen om det är en fantasi. Drömmar är ju något så när lika fantasier, bara att drömmar kontrollerar du inte alls. De kan vara riktigt knepiga.. två gånger har jag vaknat gråtandes. Den ena gången var det för att Jonas dog.. han åkte en blå pulka i högbobacken och sen rakt in i en lastbil. Komiskt? kanske.. men i drömmen blev det för mycket och jag vaknade med ett ryck, tårarna rann och jag knackade ihop ett sms kl 3 på natten där det stod: Du får fan inte dö!

Men annars kan drömmar vara riktigt mysiga.