ett litet snäpp mot en visa

Allting stannar, ljuset dränks
Din sömnlögn är större än vad du tror
Stadion fylls av rusat liv, den sover bara där du bor

Aldrig har jag sagt från mig
men lämna han nu, det är inte så det känns
det som kallas svart på rött, det som svider hårt och bränns

Hata mig inte, kära vän
Maj är förgånget vi glömmer den
hetsa ditt öga tills det känns, men han kan inte glömma sen

Stel är jorden där du går
drypnade torrt är myckrande staden här
Hetsa ditt öga tills det kännts, men han kommer inte finnas där

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0