eriblo

Mina tankar går till min granne.
En av de smartaste människor jag känner. Önskar att jag hade hjärna nog att hålla all information som jag stöter på vardagligen, men på något sätt hittar den vägen ut från min hjärna och jag står där igen med armarna hängandes längs sidorna och undrar över nån sak som jag vet jag har hört ca fyra gånger innan. Attans. Men Sandra kan. Därför är hon den ultimata TP-partnern. Men hon och min farfar skulle nog kunna hålla en relativt jämn kamp i TP... jag skulle inte kunna välja mellan dom, men jag skulle absolut vara med i något av de lagen med tanke på min oförmåga att komma ihåg namn på personer, städer, länder, lag osv. Man får göra så gott man kan på de områden som man iaf har en liten aning om... typ.. musik och lite naturvetenskap.

Emil är också en person som är väldigt allmänbildad.. Jag vet att hans morfar har tvingat honom att lära in sig de viktiga årtalen när det gäller Gustav Vasa, men allt annat som han minns är också anmärkningsvärt. Lat under gymnasiet var han, ja visst, höll mest på med vänskapliga klappar på både tjejer (stackars mig) och killar (stackars rossa) Men han kan han! Mycket! Han är den pojk jag kännt längst. Vi var tillsammans i 2 år på mellanstadiet. Jag hade alltid tyckt han var hur söt som helst, och utanför hans mormor och morfars hus blev vi tillsammans. Precis innan Bert började på TV. Sen till högstadiet tappade vi kontakt men fann varandra snabbt igen på gymnasiet. Och nu släpper jag inte taget.

Och Anton... "en oerhört sympatisk person" har min grannes mor Gunna sagt. Han har bra hand med barn anton... lika barn leka bäst. Min lillebror (och tjafsa inte emot anton!). I mitt rum hade jag en garderob där jag stoppa undan allt godis eftersom jag själv inte äter och varje gång anton kom hem till mig gick han raka vägen in dit och, ibland bara tog godis, ibland frågade han om han fick, och ibland gömde han godiset någonstans i huset och smugglade med det hem.. eller iaf försökte tills jag kom på honom. Men på min 18årsdag hade han iaf gömt en cd-skiva där han hade bränt  låtar som vi har tillsammans. En låt lyssnade vi på under resan hem från Trysil. På skivan hade han skrivit: "To black sis, from white bro".

---

Igår var jag, Eira och mor o far på Liseberg. Igår var jag barn på nytt.

Vi lämnade av bror vid stationen först eftersom han skulle hem tidigare än oss andra, sen drog pappa en "genväg" som slutade med att han åkte runt halva göteborg för han ville undvika all "jävla" trafik inne i stan. Det var bara jag och Eira som köpte åkband, så vi drog först till slänggungorna sen tvingade jag med henne till Balder. Jag kan ju inte påstå att vi är så lika när det gäller att testa nya saker eftersom hon satt med ett förskräckt ansikte (se bild 2) hela åkturen och grät en skvätt medans jag, när jag var i samma ålder, och pappa bönade och bad om att jag skulle få åka alla karusellerna som jag egentligen var för kort för. Men hon åkte, vilket var väldigt duktigt gjort eftersom jag fick henne att sätta sig allra längst fram också.. hemsk syster jag är ibland.
Vi drog vidare och hela familjen åkte lisebergsbanan/bergbanan. Jag satt med mor längstbak (det känns mest där) och försökte få henne att hålla upp händerna, men hon vägra. Satt bara och skrek "AAaaaaah, jag vill inte, AAAaaaaah, min mage..aaaa" osv. Pappa försökte knäppa kort under åkturen, så vi har några bilder in action.

Jag såg en tjej med hur stora tuttar som helst! Det var nästan omöjligt att inte titta dit. Hon var nog till axeln på mig, och brösten gav verkligen eftertryck till smeknamnet "meloner". Herregud.. en tiondel av dom där skulle inte sitta helt fel!

Den nya karusellen "Uppswinget" var en oväntad överraskning. Jag trodde inte alls den skulle kännas så mycket - "ungefär som piratskeppet", tänkte jag. Men oj så fel jag hade. Den klättrade snabbt upp på listan och ligger på nummer 2 just nu. Pappa och jag stack iväg tillsammans ett tag och åkte bla Balder igen och uppskjutet. Mor och Eira åkte flumride och det förvånade mig mycket. För alla som känner till min mor någorlunda vet att hon är lite fegis av sig när det kommer till vatten och att bli blöt. Men hon åkte! Och så värst blöt blev varken hon eller Eira. Häftigt... eller så beror det på den lite baktunga tanten som satt bakom dom... vad vet jag?

Innan stängning fick jag Eira att åka Balder igen. Pappa vill inte att hon ska få någon fix-ide om att hon är rädd och jag vill inte att hon ska bli någon mes (jag vet, det låter hemskt). så Pappa mutade henne med glass. Eira rynkade på näsan...
pappa mutar med att hon får spela på chokladhjul (Hon ville så gärna vinna ett stort chokladpaket). Eira säger: Alla nummer! (så himla smart tjej) och frågar mor lite tyst: hur mycket kostar det?. 100 kr. Ok. Kör i vind. Eira åkte Balder en gång till och den här gången tyckte hon faktiskt att "det var lite kul".
Jag vann.

Eftersom köerna var rätt länga under hela dagen (ca 50min till balder och 25 till uppswinget) kom vi inte av Balder förens 23.10, och eftersom syster hade blivit lovad att spela på chokladhjul hade mor slängt fram en 20a och vunnit en stooooor dumle kartong som innehöll 10st dumlepåsar.
Eira vann.

Alla nöjda och glada, rog vi oss till bilen. Eira tar av sig t-shirten och somnar helt utslagen med öppen mun mot min axel. En utslagen hjälte!
Vid färjan fick vi vänta i ca 25 minuter så jag satte mig ute vid en brygga och passade på att ringa trädgårdsmästaren. Han har sparkat boll med pojkarna och jag har fått ett mål i min ära. Känns stort. Eller iaf fint. Jag håller nog på deras lag...

---

 

I've nothing to say
And I don't want you to stay
You're so awkward just like me
But I don't care, I don't care
I don't know you, and I don't, I don't want to
I don't want to

Oh, I have no idea
That in four or seven years
You'd be standing there with me
and I don't care, I don't care
Sing me well, fare me well, fare me well
Fare me well

Jag är nere i Göteborg, ute på Öckerö. Solen skiner för det mesta, men ibland tornar molen upp och det blir regn i ca 20 minuter. Sen sol igen. Kvavt är det också i luften, men varmt. Det är härligt. Det är Öckerö.

Farfar fyllde 82 år i Onsdags och då blev det kalas ute på lillevalevägen 47. Tror att bara under den dagen fick jag i mig så att det räckte med onyttigheter för minst 3 veckor fram. De vanliga dagarna hos farmor & farfar, får jag i mig onyttigheter så det bara räcker för ca 4 dagar. Men det är väl det privilegiet du har som mor/far-förälder antar jag.

Orkar inte skriva så mycket nu för jag ser fram emot en promenad i kvällssolen och ett långt samtal.

Bror åker hem imorrn för han ska semestra med frugan sin. Vi kanske ska åka på LISEBERG imorgon! Det ni! Vi hade en diskussion vid middagen för bror vill att vi stannar hemma en timme längre så han slipper vänta på stationen själv för länge, medans jag vill hänga vid grinden så jag är först när de öppnar. Först in - sist ut-principen kör jag på. Optimalt med karusellåkande!

Gå te feskekörkan nuu

Jag blev så ledsen
Jag blev så arg
Jag blev så besviken
så vrång, så konservativ
och sur

Varför?

Varför förstöra något som var fulländat, komplett, totalt, fullkomligt och allt igenom snyggt? Jag förstår inte.. Jag söker svar överallt, runt omkring mig. Hos andra, på internet, i låtar, i tankarna. Men svaret kommer aldrig. Jag kommer stå vid en brant, aldrig vetandes om jag borde hoppa, om jag har skäl till det, eller om allt skulle visa sig vara en madrdröm eller ett jippo som kanske förändras i framtiden. Hoppas, hoppas, hoppas. Det här funkar inte. Mina känslor stryper mig..från överlycklig över att äntligen hittat något jag trivs med så oerhört mycket, till att skrika av ilska.
Ska jag avsluta allt? Ska jag strunta i det som drar mig varje gång att skriva och se..?

Absolut inte, såklart inte... men:

Vafaaaaan MUSE ! Vad har ni gjort?

http://muse.mu/

Saknaden är stor...

---

Om man låter korsa en lejonhane med en jaguarhona, får de avkomman Lejuar. Tvärtom, blir avkomman Jaguon. Hanarna blir sterila, men inte honorna... fast avel sker inte eftersom de är utrotningshotade. Liger är den vanligaste korsningen.


Och man kan dö av hicka, men då ska det vara tredjegradens hickning som resluterar i att du måste klippa av en nerv som retas vid hickning. Då kan andingen rubbas. Det läste jag i Forskning och Framsteg från 1987... förhoppningsvis är det lite annorlunda nu.

---

Det börjar närma sig... med stormsteg!

Just nu är det mycket som rör sig i mitt huvud; Skiva, hund, pluggeriet, boende, släkten, känslor... Bara en massa känslor. Börjar bli lite nervös inför att flytta till hösten, jag har inte ens någon aning om var jag hamnar. Nu tror jag att jag helst vill till Göteborg. Den staden är så mysig och då har jag nära till släkten och Öckerö också.. kanske familjen när de sen flyttar nån gång i framtiden. Tur att jag fortfarande är säker på vad jag vill studera till iaf.

Det är nog bäst att ta sommaren som den kommer. Jag står mitt i ett svart hål, men trevar inte efter väggarn. Stödet får hitta mig den här gången, om ett stöd ens finns. Frågorna får hitta mig, för jag kan inte både fokusera på frågor och svar. Många gånger har jag trott någonting, men sedan har tankarna hunnit ikapp mig och tvivlet som sakta börjar växa tar över tillslut, och lämnar mig åt att lämna någon.

---