Jag har ald-rig haft såhär jätte kul
Dags att börja skriva igen.
Jag har de senaste månaderna haft stora problem med att accpetera och förbise särskrivningar. De går mig verkligen på nerverna! Det är inte personen i fråga som upprör mig, utan bara själva särskrivningen. Enligt herr Lindström får man skriva och uttala hur man vill, men jag vill ändå hävda att de regler som finns angående språk är menade att följas. Annars förlorar man hela charmen med att ens ha ett språk. Det är ju de oskrivna reglerna gällande språk som har indelat alla världens språk och alla länders och områdens dialekter. Numera finns det ju till och med något som kallas för ”gettospråk”, där diverse slanguttryck och påhittade ord används.
Jag är ingen expert och vill heller inte påstå det, tror man att jag här vill framhärda detta har man nog missat poängen. Särskrivningarna är bara något som irriterar mig till en mild grad; får jag ett sms där någon skriver ”Kan du komma imorgon? Det skulle vara jätte bra!” kan jag ignorera frågan och direkt skriva tillbaka ”jättebra”. Detta för att själv få något salgs lugn över att jag i alla fall har spridit den lilla kunskap jag besitter. Sen kan jag svara på själva frågan. Nu låter detta väldigt extremt, men ibland, och bara ibland, måste man vara extrem. Så när ni skriver sms, chattar, allt som hör skrivandet till, kan ni enkelt följa den regel att alltid sätta ihop ordet ”jätte” med nästföljande ord. Undantaget är när man inte syftar på en jätte. Samma regel för när man vill skriva jättebra, jättekul, jättetråkigt etc. gäller för asbra, kanonkul och supertråkigt. Dessa tre för-ord används ofta när man skriver vardagligt och dessa tre särskrivs ofta. Så tänk på det om du inte vill särskriva.
